keskiviikko 30. tammikuuta 2013

Audiovisuellt material

Thompsons och Brodwells artikel om digitala arkiv väcker en intressant tanke. Det gäller egentligen allt historiskt material, vad är egentligen skräp och vad ska man bevara? Själv håller jag för tillfället på att gå igenom de flesta av mina egna lådor för att tömma och slänga. Jag har en tendens att spara på allt och försöker successivt bli en mera städig person genom att slänga bort det onödiga. Det är inte lätt. Som en historiker så tänker man ju också mycket på att det material som forskare oftast saknar är den vanlige medborgarens historia. Fast jag slänger nog bort det mesta ändå, annars blir det inte till någonting. Några brev från barndomen har jag sparat, i framtiden kommer knappast mina egna barn att ha brevvänner eller dylikt, och ifall de har det så är det högst antagligen digitalt och glöms bort nånstans på deras första e-post adress (som antagligen heter något i stil med angel_fire / princess_sunshine eller vad man nu hade för cool adress i lågstadiet.)

Den kontakten som jag har till äldre audio eller audiovisuellt material är väl främst att jag ibland har lyssnat på Lördax i Radio Vega där de spelar upp gamla intervjuer, bland annat från sin serie om gamla dialekter i Svenskfinland. Det var någonting som man förstod att göra, att till exempel åka ut till skärgården och intervjua de sista representanterna av gamla dialekter. Det är då frågan om samma YLE Arkiv som finns på vår länklista. Jag kan tänka mig att det är ypperligt forskningsmaterial för en språkvetare eller dylikt.

När det gäller det audiovisuella (forna filmarkivet) så är det ingenting som jag personligen har bekantat mig med. Det finns ju en lagstadgad plikt för filmmakare i Finland att spara original inbandningarna m.m. Så arkivet är ju också enormt. Genom dessa åtgärder så sparas ju en del av materialet till kommande generationer, men det är ju förstås ett urval som inte är komplett. Nu för tiden så är ju gamla hemvideon, även de mest triviala, från sextiotalet superb underhållning. Det samma gäller ju våra hemvideon, men tyvärr är det ju inte lika hållbart, för även om film förstörs lätt så är det ändå lättare att behandla gammal film än gamla digitaliserade filer. Det kan vara otroligt svårt att komma åt materialet. Jag fick en videokamera av min pappa för några år sedan och tiden har sprungit förbi den med stormsteg, på min nuvarande dator finns till exempel ingen port att sätta in rätt sladd. Dessutom påstår min man att min smarttelefon har bättre kamera än min "gamla" videokamera. Vilket känns intressant, när jag gifte mig 2010 filmade min bror in hela vigseln på samma filmkamera som hans första steg filmades med. Min kamera är nog inte lika seglivad.

Kanske det borde finnas någon sorts uppsamlingsserver där man kunde dumpa gamla hemvideon för framtida forskning?

Annars är Statens konstmuseums digitalisering av Eero Järnefelts sketchbok något av de snyggare projekten jag sett, även om min lilla skärm kanske inte återger projektet med den bästa skärpan.

1 kommentti:

  1. Viktiga frågor du lyfter fram. Det Nationella audiovisuella arkivet samlar ju också in tv- och radioprogram och lagrar dem för eftervärlden.

    VastaaPoista