Digitalisering av text

Jag tycker att torsdagens föreläsning diskuterade text digitalisering rätt så uttömmande. Digitaliseringen har både för och nackdelar. Den största fördelen är förstås att det det kan göra material mer lätt tillgängigt och förkorta avstånd. Ifall man studerar i Finland och ska göra något mindre forskningsarbete som kandidatavhandlning eller gradu har man inte samma möjligheter som mer etablerade forskare att resa efter sina källor. Detta kan onödigt begränsa vad man kan göra. På det sättet blir digitalisering  en mycket positiv sak.

Negativa aspekter som vi diskuterade var bland annat sökbarheten. Gör man digitaliseringen bra som t.e.x. det fantastiska Topeliusprojektet där sökbarheten verkar väldigt bra, med inbäddade sök ord etc. Så kan jag egentligen inte se några som helst negativa sidor. Topeliusprojektet ger ju också ofta användaren flera versioner av texten att välja mellan, beroende på behovet. 

En annan sak som vi också diskuterade kort på föreläsningen var hur mycket av texten eller kanske snarare verkets egenskaper som går förlorat i och med digitaliseringen. Det stämmer att man inte kan få en helhetsöverblick genom att bara titta på transkriberad text i modern layout. Men samma gäller ju också källor som tryckts i bokformat.

Av de övriga digitala materialen har jag använt på jobbet av digitaliserade tidningar. Till Augustin Ehrensvärds 300 års jublieum tryckte vi upp hans dödsannons från en digitaliserad version av den snart 300 år gamla tidningen. Även om de flesta som besöker utställningen, som ännu finns i Kommendantens hus på Sveaborg, inte kan läsa texten eftersom den är skriven på fraktur så är den tryckt i sådan storlek att det bra går att läsa. Det var min chef som visste att den skulle finnas där. Jag tycker fortfarande att det finns rätt så mycket info i de digitala arkiven, men som studerande är det ganska svårt att veta vad man ska söka efter och hur och därför kan det bli oanvänt.