Kort om mig själv som dator- och webbanvändare.

Den här bloggen har skapats för en kurs på Helsingfors universtitet om digital humaniora. Den här bloggen kommer främst att innehålla uppgifter som relaterar till den här kursen. Första uppgiften:

Kort om mig själv som dator- och webbanvändare.

Jag använder dator och webben dagligen. Jag ser det som en del av dagens kommunikation, idag använder jag internet oftare än jag använder telefonen (för att ringa). Dator användning både sparar och konsumerar tid. Vissa saker blir effektiverade och andra saker går det onödig tid åt.

Jag blir lätt frustrerad om ett datasystem inte är optimerat, mest stör det mig om t.ex. sök funktionen på en databas fungerar dåligt. Jag tycker att många bibliotek och arkiv ännu har en lång väg att gå innan det är så smidigt som det kunde vara.

När det gäller humaniora och att studera historia har jag börjat använda digitala medier allt mera. Jag studera en utbytesperiod på Aucklands universitet där det digitala biblioteket var mycket utvecklat. Via bibliotekets hemsidor kom man lätt åt olika databaser, lite i stil med Nelli-portalen men det krävde inte en egen inloggning. Mycket av kursmaterialet var också uppladdat i digital kopia på kursernas respektive egna sidor. Ifall kursmaterialet är obligatoriskt för studerande så förstår jag inte varför det ska vara svår tillgängligt. Materialet kunde gått finnas att tillgå till på någon intern sida, huvudsaken är ju ändå att studerande ska erhålla kunskap. Det känns som om det ännu finns någon form av princip att det är karaktärsbildande för studerande att kämpa och slåss om material och det tycker jag inte är optimalt för lärande. Effektivare lär sig studenterna om mesta delen av tiden går till att plugga sak. 

Auckland hade också ett väldigt bra utbud av olika branschtidskrifter digitalt, för mina arbeten där använde jag mig flitigt av de digital källor som fanns till hands. Där har ju mindre språk som finska och svenska en klar nackdel jämfört med engelskan att det inte finns samma resurser att se till att materialet finns digitalt. Klart att det finns ett egenvärde i att studerande också lär sig använda sig av riktiga arkiv och det är säkert sådant som det borde satsas på mera idag. För ungdomar som främst har använt sig av digitala medier kan logiken i ett arkiv och hur man ska använda det vara svårfångad.

I Auckland hade digitaliseringen tyvärr också gått ett steg för långt, det satsades helt tydligt för mycket av resurserna på det digitala. I fysisk form fanns kurslitteraturen oftast endast i ett exemplar med en utlåningstid på två timmar. Det i sin tur ledde till stora kostnader och slöseri då man måste kopiera böckerna. Jag tycker alltså att det är viktigt att kunna använda olik media i vardagen och inget medium bör förringas.